Femtio nyanser på erotikmässan

Reklam för en show, inspirerad  av femtio..

Till början
Lovade lite bilder och stämningar från erotik-mässan på alla hjärtans dag i Lissabon. 

Det var alltså ett franskt etablissemang, som har anordnat många liknande runtom i Frankrike, som nu även skulle visa upp sig i Lissabon. 

Så det blev ju lite knepigt med diskussionerna när man gick runt och pratade. En del kunde bara franska, och då fick man slå om till den lilla franskan, medan andra var lokala förmågor.  Och visst engelska gick ju också.

Påklädda "strippor"

Mycket kläder som sagt.

Till största delen, så var ju utställningshallen fylld med saker att köpa. Kläder,  "leksaker" och mera leksaker. Trots att femtio nyanser hade premiär samma helg, så var det bara en som sålde lämpliga tillbehör. Verkar inte vara så populärt. Men dildos i alla färger och storlekar fanns det gott om. Liksom kläder av många slag.

Strip-tease-shower hade de mer eller mindre nonstop. 

Inte förstod jag då att det var hon som skulle testa fucking-mashine..

Så hade de lesbiska shower och även demonstration av sk fucking-mashine. Vet inte riktigt vad en sådan kan heta på svenska. 

Det som däremot slog mig, när vi gick omkring på mässan var att de flesta faktiskt gick två och två. Sen fanns det enstaka tjej-gäng och enstaka män som gick omkring. 

Och servering hade de naturligtvis. Öl, vin, moussserande eller kaffe enligt smak. 

Mikael träffar Mali

Efter att ha hållit på med att dela upp det gamla hemmet några veckor, så tyckte jag det var dags att röra på mig lite och fara ner till storstan. Brorsan har en lägenhet där, men han skulle vara med familjen i skärgården, så jag fick låna den över veckoslutet.

Eftersom bilen stod i garaget i Cascais, så var det bara att ta tåget söderöver. Att börja förhandla med Helena hade jag inte lust med.

Så en solig fredag satt jag alltså på tåget och kunde se den välbekanta naturen fladdrar förbi tågfönstret. Funderar över när jag nästa gång kommer hem. Barnen och brorsan har ju redan flytta söderut. Att fara och hälsa på Helena är nog inget jag funderade på. Blir väl på nån begravning, tänker jag krasst.

Tåget stannar till vid stationen och jag kliver av och promenerar mot brorsans lägenhet. Jag ser mig nyfiket omkring eftersom det ju ändå är en tid sedan jag varit här.

Det är ju trevligt när man förstår alla skyltar. Det är lite knepigt i Portugal. Man känner sig ibland lite som en analfabet, när man inte riktigt alla gånger vet vad som döljer sig bakom de mångordiga skyltarna.

Då lägger jag märke till att det finns många massörskor i staden nuförtiden. Eller så är det bara så att jag inte lagt märke till dem tidigare. De flesta är thailändska. De har en enkel skylt om massage, och ibland med tillägget: ”Hela kroppen”.

Jag viker av till höger och kommer in på gatan där brorsans lägenhet ligger. Ännu en thailändsk massörska. Och ”hela kroppen”.

Men vänta nu?! Massage och hela kroppen. Det skulle ju innebära att de masserar ståndaren också? Och DET kunde förklara att det finns så många massörer.

Nyfiken som jag ju är så måste jag knacka på och höra vad de egentligen sysslar med. Jag stannar vid

Mali Massage och knackar på.

Jag hör en kvinnoröst inifrån, dörren öppnas och där står en liten typisk svarthårig thailändska. Hon ser väldigt liten ut. Jag tilltalar henne automatiskt på engelska, men det begriper hon inte, så jag övergår till mitt modersmål, och det begriper hon i alla fall lite av. Jag frågar om massage och hon ger pris per timme och halvtimme.

Dyrt tycker jag, men detta är ju inte portugisiska priser. Sen frågar jag lite försynt om det är massage av hela kroppen. Hon verkar inte riktigt förstå, så jag visar frågande på min kropp om vad som masseras.

Hon förklarar att massagen gäller allt utom ståndaren, men mot en lite extra avgift, så masserar hon också den. Hennes svenska är inte den bästa, men hon gestikulerar snabbt vilka tre olika alternativ hon har.

Jag ler och säger att jag kommer tillbaka lite senare.

Efter att jag installerat mig i lägenheten, så bestämmer jag mig för att gå tillbaka och prata lite med Mali. Jag går förbi en frestande uteservering, men tänker att det hinner jag med senare. Så är jag framme och knackar på dörren. Mali öppnar och jag frågar om hon har tid med lite massage. Jadå, det skulle gå bra. En timme eller en halvtimme, frågar hon. Jag svarar att en timme kunde vara lämpligt. Jag har faktiskt aldrig testat thaimassage förr, så jag vill börja med att se och lära mig vad det egentligen är.

Hon visar mig in och så ger hon mig en handduk och visar var jag hittar duschen. När jag kommer ut, så säger hon att jag kan komma in till hennes lilla rum, där hon tänt ett ljus och där hon har en stor madrass på golvet. Hon ber mig lägga mig ner på mage och så tar hon av mig handduken, som jag lite försökte skyla mig med.

Mali är enbart klädd i en vit mikroskopisk bikini. Jag hinner få veta att hon är 146 cm lång medan hon rätt grovhugget masserar mina ben, min rygg och mina armar. Hon är verkligen hårdhänt tänker jag. Emellanåt går hon även över min kropp. Men det går ju bra, för hon väger inte mycket.

Så får jag vända på mig och hon fortsätter den för mig lite överraskande hårdhänta behandlingen. Jag hade nog föreställt mig det som något mer sensuellt eller varför inte rent av erotisk. Nå, några gånger sveper hon snabbt med handen förbi den slaka ståndaren och ler stort, men till största delen så är det en helt anständig massage.

Så är hon färdig och undrar hur jag vill att hon skall avsluta massagen. Jag frågar om priset för de olika alternativen, och noterar att även det är dyrt jämfört med damerna i Lissabon, så jag väljer den enklaste och billigaste alltså att hon fortsätter men den rent manuell massage. Jag tänker att det kan ju ta sin lilla stund i alla fall eftersom ståndaren ju inte ens är redo ännu. Hon tar lite olja i sina små händer och så sätter hon igång. Det märks nog att hon inte är en nybörjare. Och snabbt växer ståndaren i storlek och innan jag knappt hinner blinka så är allt över och mjölken rinner längs magen. Mali ler ännu större.

- Du måste komma hit igen, säger hon. Kanske ”fuck-fuck” då, säger hon och ler stort.

När jag promenerar tillbaka mot uteserveringen så kommer jag att tänka på herrarna i byn, som ju faktiskt har tagit hem thailändskor som damer åt sig. Jag förstår dem mycket bättre nu. Kanske det vore ett alternativ, eller nej nog duger en brasilianska också, tänker jag innan jag slår mig ner och beställer en stor kall öl.                       forsättning följer

Mot Lissabon

Idag är det Valentindagen. Eller vändagen. Här kallas den ”dia dos namorados”, vilket betyder pojkvändagen. Ja, den kunde ju också heta dia do namorada. Knepigt när det finns skilda ord för pojk- och flickvän. Men här kan man alltså inte önska vem som helst glad vändag.

Dagen till ära så bär det av till Lissabon, även på en lördag.

Åker nästan alltid med comboion, som vi säger här. Ett portugisiskt ord för pendeltåg. Vi har bra förbindelser till Lissabon från Cascais. Tåget går tre gånger per timme och det tar en halvtimme. Och då har man till största delen Atlanten till höger eller vänster när man kommer tillbaka. En väldigt vacker tågfärd.

Comboion kostar 1,80€, och det finns enklare saker att göra än att försöka hitta en parkeringsplats i Lissabon för en bil, som egentligen behöver två platser här ...

Ett landmärke i Cascais. Dock lite kontroversiellt. Har många smeknamn.

Orsaken till att jag skall till Lissabon är lite kul. Min blogg heter Erotik i Lissabon och idag, eller hela helgen, så har man en mässa, som heter Erotik i Lissabon. Läste om den häromdagen när jag besökte mitt stamlokus och tyckte att det kunde passa mig.

Jag kommer nog att få några inlägg i bloggen, gissar jag. Dessa blir ju då färska. När jag bestämde mig för att flytta novellerna till bloggformat, så hade jag en hel del novell-utkast i datorn, så de novellerna är inte helt färska, men ändå inte mer än nån månad gamla. Men jag vill publicera dem i kronologisk eller åtminstone i logisk ordning.

Mässan hålls bredvid den stora MEO-arenan. Sponsrad av den största internetoperatören här, ex Portugal Telecom. Mässområdet ligger i det sk Expo-området. Byggdes inför världsutställningen 1998. Ett helt nybyggt område med en fantastisk futuristisk arkitektur. Ett fantastiskt vackert område, men inte alls turistiskt. Mest kontor och moderna bostadsområden.

Mässans hemsida

Två bleka blondiner från Normandie.

Men detta betyder att jag när jag kommer till comboions ändhållplats Cais do Sodré så får jag att ta metron till Oriente-stationen. Den är för mig evigt kopplad till mitt möte med Charlene. Då var jag ganska ny i stan och jag såg verkligen stationen som ett mästerverk. Nu har jag besökt den många gånger, men visst är den lite extra. Försök hitta en vackrare!

Men överlag har Lissabon en väldigt modern och fräsch metro. Med väldigt lite klotter. Har funderat över hur de klarar det?

Jag såg i tidningen att de räknar med 20-25.000 besökare under de tre dagar mässan är öppen. Idag öppnar mässan 14.00 och stänger 01.00. Vad jag kunde se så har det en hel del att bjuda på. Misstänker att det blir en sen kväll i Lissabon. Inträdet är 14€ för en person och 24€ för två. Som tur är så fick jag en ”date” med mig. Spara i smått, som det heter.

Tyvärr kan jag inte berätta vem det är. Jag vill hålla det hemligt i detta skede eftersom ni ju inte känner henne ännu. Men jag har två novellutkast, så när de är publicerade, så kommer jag att berätta.

Som ni kanske kan förstå, så är det lite lurigt med vem man ska bjuda på en Erotikmässa. Jag insåg snabbt att det kunde vara intressant att ha ett damsällskap. För att ventilera lite åsikter. Men vem? Ni vet. Första daten? Istället för en kaffe?? Kompisens fru? Damen man börjar hoppas på att skall bli en flickvän? Eller en ny flickvän? Ni får se hur jag löste problemet. Eller försökte i alla fall...

Men det är en mycket trevlig och sympatisk person. Man kunde kanske säga att vi har en speciell ”relation”. Så mycket kan jag väl ändå avslöja, utan att berätta så mycket att ni genast gissar vem det är när hon gör entré i bloggen.

Men Er kan jag alla önska en mycket trevlig vändag!
FORTSÄTTNING

Charlenes hemlighet Del 4

                     Till början

No, no, jag skakar på huvudet. Kan inte tänka mig att föra in min styva stake i en herrumpa. Så långt sträcker sig inte min frigjordhet.

Då vänder sig Charlene ner över min mage, slickar och suger min ståndare långsamt, medan hennes fingrar smeker kroppen och finner alla mina erotiska zoner. Det blir till slut outhärdligt skönt. Jag spänner mina benmuskler, stönar till och tömmer mig i Charlenes vackra mun. Hon sväljer det mesta och ger mig sen en lång, kletig kyss. Är jag i himlen eller var är jag?

Vi ligger sedan stilla bredvid varandra och kysser varandra lätt, utmattade av den intensiva upplevelsen.

–  Är du kvinna eller man? frågar jag försiktigt.

–  Kvinna, svarar Charlene snabbt. Jag har bara manliga kunder. I filmerna måste jag spela mot kvinnor, men det är svårt.

Charlene har en pojkvän och bor i Milano, men åker runt i Europa vecka/vecka. Ett annorlunda livspussel.

Jag vill fråga vad hon egentligen gjorde med plasthandsken men låter bli. Det kändes så underbart. 

Jag inser nu att det är en milsvid skillnad mellan erfarna damer och professionella filmstjärnor.

-  Får jag ta ett foto? frågar jag försiktigt.

-  Ja, men bara från midjan och uppåt, svarar Charlene. Och så ser hon sexigt rakt in i kameran med sina himmelsblå ögon och sticker pekfingret in i munnen.

Omtumlad beger jag mig sedan till arkitektbyrån men har svårt att koncentrera mig resten av dagen. Det glada ungkarlslivet har visat sig ha helt oväntade sidor.

När jag visar hela fotot av Charlene för kompisen som diggar bordeller säger han att skalan får göras om. Charlene är värd elva poäng.

Jag berättar inte HUR speciell Charlene är. Kompisen är lite konservativ och anser nog att en man skall vara en man, en kvinna en kvinna, men han missar en del. Jag skulle aldrig ha velat missa mitt möte med Charlene. Mitt första möte med en kvinna som också var en man har etsat sig fast i mitt minne för alltid.

Kompisen vill ha Charlenes telefonnummer, men jag säger att hon bor i Milano och att hans fru nog skulle undra varför han skall dit. Mode intresserar ju inte honom och han har redan sett Inter spela på hemmapla. Så jag behöver inte avslöja Charlenes lilla hemlighet. Men hon har mitt telefonnummer och har lovat ringa nästa gång hon är i Lissabon. Då kommer jag att be om att få bli hennes första besökare för dagen.
                   Hoppas på fortsättning ;)

Den nyfikna Helena

I somras var jag hemma i Norrland för att separera från separadan. Ok, jag hann ju med lite annat också, men det var huvudsyftet. Vi hade samlat, eller mest jag ansågs det nog, mycket saker genom åren. Och det tog tid att sortera och kasta.

När vi en solskensdag satt och fikade så frågade Helena, mitt ex:

-   Har du varit med några negrer där nere då?, frågar Helena plötsligt.

-   Nej då, försökte jag urskuldande svara henne och det verkade kanske som om hon trodde mig.

-  Och så heter, det ju inte negrer längre, fortsätter jag, man måste ju säga damer med afrikanskt ursprung, möjligen även med tillägget att de har några hundra års historia i Brasilien bakom sig.

-   Du hör ju själv hur klumpigt det låter, säger Helena skrattande. Äh, här hör ingen vad jag säger och jag har aldrig använt det i negativ bemärkelse utan bara för att skilja dem från oss blekansikten.

Och visst har ju Helena rätt. Till våra trakter har det ju inte kommit så många från Afrika. De flesta är thailändskor eller ryskor, som män från trakten tagit hit. Och så en del från Finland, men de räknas nästan inte. Det har ju bara blivit så när damerna väljer att flytta söderöver.

Men någon vecka senare, så försöker Helena igen ta upp temat med mig och damer. Jag har också förr märkt att exen är väldigt nyfikna på nya bekantskaper, så jag är lite på min vakt.

-    Du har ju inte ännu hitta någon ny flickvän åt dig där nere, börjar hon.

Kanske lite stolt över att hon har haft en särbo några månader. Och så vet hon ju att jag var ganska snabb förra gången. Alltså då jag träffade henne!

-   Jag känner ju dig väl, så jag förstår att du ju måste ha ordnat det på nåt sätt. Trappstäderskan? försöker hon ironiskt och kanske lite provocerande.

Jag blir lite full i fan och tänker att jag får ju faktiskt göra vad jag vill för henne och jag behöver inte heller hålla något hemligt. Under vår tid tillsammans var jag väldigt väldigt snäll, men nu är jag ju fri och ledig.

-   Ja du vet. Det är ju annorlunda i Portugal. Det är inte som i Sverige, börjar jag försiktigt. Man brukar ju tala om flickorna i Lissabon. Men de finns nog lite överallt. Så det är nog inget problem, säger jag med ett stort leende.

-   Så du har varit med en neger, säger hon triumferande.

-   Nå, det också, säger jag, för att få det undanstökat.

-   Men de är ju inte ens av samma ras, avbryter hon.

-   De är ju faktiskt egentligen inte så stor skillnad alls, säger jag fundersamt. Damerna är olika, men alla är nog skapta på samma sätt. Det kan ju bara se lite komiskt ut när de är svarta utanpå och röda innanför.

-   Du menar inte att du har sett hur de ser ut innanför, säger hon och nästan ryggar tillbaka.

-   Du vet vad jag brukar göra och du vet att jag är nyfiken, säger jag lugnt och låter henne förstå vad som antagligen har hänt.

Jag ids inte berätta för henne att det negresser och mulatter kanske till och med kan vara bättre än bleka blondiner, som ju varit det enda jag sällskapat med. De stora läpparna kanske ser lite främmande ut, men de kan vara mjuka och fina att kyssas med. Och det är ju också trevligt. Ibland har de en lite strävare tunga, och det kan vara mycket trevligt, det med. Faktum är att när jag flyttade till Portugal, så saknade jag nog de långa nordiska blondinerna i början. Det var ju det jag var van med. Men efter att ha bekantat mig med färgade damer, så ser jag nog nuförtiden mig omkring efter damer i alla färgnyanser och längder. Om man älskar en person så spelar ju färgen ingen roll. Ja, jag kanske till och med kunde tänka mig att date damer en extra hemlighet. Man lär dig av allt.

Jag har ju till och med kommit på mig själv att jag lyssnar gamla välbekanta artister som Maria Carey, Sade och Tony Braxton, så ser jag plötsligt bilden av dem som vackra mulatter med mjuka läppar framför mig. Förr kallade man alla som inte var vita för negrer. Nu får man inte ens säga så, och de flesta är ju inte ens svarta.

Min version blev nästan godare, men aldrig lika vacker.

-   Men känns det inte tomt efteråt, undrar Helena nu i lite mindre upprörd stämning.

-  Inte vet jag det. Du vet, det är ungefär som när vi i tiderna gick ut på fina restauranger eller besökte slott. Vi, eller jag oftast, lagade mat hemma, men vi ville få omväxling. Vi visste att vi inte kunde få samma goda mat nästa dag. Vi visste att vi inte kunde bosätta oss i slottet. Men vi kunde ju njuta av stunden. Och vi har ju fortfarande tusentals fotografier som minne. Ibland kunde vi få med oss inspiration för egna recept eller detaljer i inredningen. Du minns ju den där efterrätten, som vi åt på det där fina slottet och som jag sen bara måste kopiera? Och du blir ju nu med sänghimlen, som jag måste snickra upp åt dig bara för att nån drottning hade nåt liknande.

Nå, lite år det hållet var det menningen.

-   Så du menar att du kan lära dig något av de där damerna? säger Helena tvekande.

-   Mitt mål är att lära mig något av varje möte. Oberoende om jag möter en dam över en kopp kaffe eller i sänghalmen.

-   Det blir långa dagar i Lissabon nu då, fortsätter illmarigt.

-  Inte nödvändigtvis, svara jag. Damerna finns nog damer i Cascais också. Du minns ju vår Minimercado? I ett hus i backen på väg dit finns tre-fyra damer. Och på tvärgatan till höger har några andra damer sin mottagning. Och du minns säkert advokatbyrån där vi skrev under hyreskontraktet, inne i centrum?

-   Ja, jag minns bra, konstaterar Helena med detaljminnet.

-   Lägenheten mitt emot hade ju ingen namnskylt, men där har också några damer sin mottagning. Och vill man ha en ”dessert” när man ätit på McDonalds så är det bara att gå in i huset bredvid. Där kan man få en äkta negerkyss.

-   Det är ju otroligt, utropar Helena. Det där hade jag ingen aning om.

Miss Angola blev Miss Universe. Bilden har inget med texten att göra.

-   Inte jag heller, säger jag ärligt. Alla marknadsföring sker via internet. Men lokalt är de väldigt, väldigt diskreta. Men faktum är ju att det är mycket lättare att hitta en hora i Cascais än en flaska brännvin i Norrland. Ja, laglig alltså. Dessutom har de väldigt generösa öppethållningstider, säger jag med ett stort smile

-   Är det nån som varit bättre än jag då, frågar hon till slut.

-   Inte vet jag om de är bättre, säger jag artigt eftersom jag ju ändå gärna vill behålla henne som vän, men de är annorlunda. Du minns att vi alltid brukade alltid säga att ombyte förnöjer, utom när det gäller sånt och sånt. Men nu har vi ju båda prövat det också.
           Fortsättning följer...

Esmaraldas spådom Del 2

Det betyder alltså att det inte blir som förr i tiden på någon danslokal eller som andra nuförtiden via internet. Utan i vardagen. Det kommer bara hända. Jag kommer inte ens att kunna undvika det.

Jag tycker att det låter som en trygg och bra spådom. Det är en spännande spådom. När jag kommer in på ett café så måste jag alltid de mig omkring. Sitter min Dam där. När jag åker in till Lissabon en regnig morgon, så måste jag ju ändå se mig omkring lite. Min Dam kan sitta snett över gången. Och när jag var till vattenverket för att klaga för att de hade stängt av vattnet, så kom jag på mig själv att börja förklara att det inte gjorde så mycket eftersom jag ju har Atlanten 200 meter nedanför, men skulle damen kanske ha lust att ta en lunch nån dag, fortsatte jag istället. Tyvärr var hon förlovad, men jag kommer att möta min Dam. I vardagen. Och spådomen gör vardagen mer spännande fram till den dagen.

Och det är en praktisk spådom. Jag kan lugnt leva mitt vanliga liv och behöver inte stressa för att hitta Kvinnan. Hon skall komma emot mig, när det är dags. Och under väntan kommer jag att träffa andra kvinnor. Eller som

Esmaralda skriver: ”Men innan dess ser det ut som om du kommer att dejta – troligtvis via internet på ett eller annat sätt.”

Men Esmaralda gav mig en liten varning också: ”Var sann mot dig själv när du dejtar och lägg inte ner mer känslor än du verkligen känner”.

Ja, hon känner verkligen mig. Jag har nog ibland lite lätt för att tycka om damer. Men vem har nu inte det?

Hur som helst vill jag under tiden fortsätta med att undersöka och studera olika sidor av livet eller framför allt kärleken, den fysiska, i väntan på den eviga kärleken. Kanske också hinna lära mig själv bättre? Det är ju så, när man har levt länge i ett förhållande, att man via alla kompromisser lätt glömmer bort vad man själv egentligen vill. Kanske man också har förändrat sig sedan förhållandet inleddes?

Eftersom jag vill vara väl förberedd också rent fysisk, tränar jag tränar nog lite mer än vanligt. Men sportandet är ju för mig också ett sätt att komma ut och se sig omkring här i dessa vackra och för mig ganska nya trakter.

Var det Operan, som var min scen?

Avslutningsvis berättar Esmaralda att jag har en väldigt fin skyddsängel som till och med rent fysisk hart räddat mitt liv en gång. Vi har levt tillsammans i ett tidigare liv. Jag får nämligen också reda på att jag levt ovanligt många liv tidigare. Detta är helt nya saker för mig som jag hade inte ens frågat om. Esmaralda skriver dock att jag bland annat har stått på scen vid en stor teater i Paris. Hon skriver väldigt detaljerat om flera av mina tidigare liv:

”I ett annat liv ser jag dig som agitator och en stor krigsman… jag ser inga detaljer, men jag ser ett stort mod hos dig och en speciell förmåga att entusiasmera dina medmänniskor och få dem med på noterna. Jag ser mycket humor och jag ser att du är en kvinnokarl som är bortskämd med de vackraste av damer.. och när du så småningom gifter dig så blir det inte med en vacker kvinna.. för dem har du liksom fått nog av… utan det blir med en kvinna som har lika  skarpt intellekt som du .. hon har en brännskada på ena kinden… och denna kvinna älskar du hela livet igenom.”

Om jag stått på en scen i Paris, så har jag sett en yngre Notre-Dame.

Allt detta låter verkligen spännande, även om jag inte riktigt vet hur jag skall förhålla mig till mina tidigare liv. Jag funderar på att testa på regressionsterapi för att försöka får reda på mera om mitt förflutna. Det skulle vara fascinerande att kunna uppleva den stora scenen i Paris, eller se sig själv som en stor krigsman. Med tur kunde man kanske få uppleva en trevlig stund med någon av krigsmannens, alltså mina, tidigare kvinnor. Det här projektet har runnit ut i sanden tillsvidare, men kunde kanske återupptas i framtiden?

Esmaraldas spådom

Jag brukar aldrig läsa horoskop i veckotidningarna. Jag brukar inte ens köpa veckotidningar, min ex-fru Helena brukade däremot prenumerera på dem.

Jag lever i nuet och vill inte oroa mig för framtiden. Inte heller vill jag titta tillbaka. Möjligen kan jag se på bilder från resor, men jag trivs inte i sällskap, där man bara diskuterar gamla minnen. Det stimulerar inte mig. Ibland kan jag dock fantisera lite om framtiden som nu när min livssituation är ovanligt öppen.

Jag har flyttat till Portugal, men jag har ingen aning om hur länge jag skall stanna här. Och var kommer jag att hitta min nästa livskamrat? Kommer hon från Portugal eller Sverige eller är hon kanske en kurvig, svarthårig brasilianska? När jag i somras fick höra om en spännande spådam Esmaralda, kände jag att jag ville pröva min lycka.

Esmeralda i musicalen Notre Dame de Paris / Ringaren från Notre Dam

Namnet Esmaralda påminner mig om en spådamen i boken/musikalen Notre Dame de Paris, som jag såg live för några år sen just i Paris.

Jag sänder ett mail med de vanliga frågorna om hälsa, kärlek, pengar, framtida boende och familj och satte in lite pengar på ett konto. Efter en vecka kommer Esmaraldas svar. Hon har hållit en seans för mig för att besvara mina frågor.

Esmaralda börjar med att berätta om min personlighet. Så detaljerat och så korrekt att jag blir imponerad. Det är både positiva och negativa saker. Som tur mest positiva. Men hur kan hon veta så mycket utan att ens ha sett mig?

Hälsan har varit bra, konstaterar Esmaralda och den kommer också att stå mig bi i framtiden. Det låter tryggt. Pengar kommer jag också att ha, inte ett överflöd men så mycket att jag ändå kan ha en guldkant på tillvaron. Det låter bra.

När det kom till familjefrågor ser allting  också bra ut. Helena kommer visserligen att så småningom lämna sin nya särbo, men det är ju hennes problem - inte mitt. Jag kommer att hitta en kärlek igen.

Esmaralda skriver: ”När du så småningom möter din  soulmate så kommer det att gå snabbt –  ni knyter snabbt an till varann  - ni har mycket att prata om – ni skrattar åt samma saker och jag ser passion och nyförälskelse som så småningom landar i en djup och bestående kärlek.

Redan i början av relationen vet du att det är rätt - ingen av er känner tvekan. Intresset är lika stort hos er båda och i detta möts ni. Det ser ut som om ni skulle träffas i vardagen – när du inte riktigt förväntar dig det. Det blir ögonkontakt - ett leende och ni börjar prata med varann

Det är ingen kvinna som du redan har träffat utan när ni möts så blir det för första gången.”      Fortsättning