Innehåll

Erotiska noveller publicerade av Mikael, ungkarl och levnadskonstnär. Jobbar på en internationell arkitektbyrå i Lissabon och bor 3 mil därifrån i Cascais med utsikt över en vik med segelbåtar året om. Är relativt nyskild och har vuxna barn på annat håll.

måndag 26 januari 2015

Anna på stranden

A
tt skiljas efter ett långt äktenskap är som att stiga över tröskeln till en ny, okänd värld, singellivet med dess friheter och frestelser. Jag har under vinterhalvåret fått uppleva mina erotiska fantasier in real life, inte bara drömma om dem. När sommaren anländer, väljer jag att lämna Lissabon för att fira semester i Sverige. Jag har lovat exfrun att plocka bort mina gamla prylar från det gemensamma hemmet, vilket sannolikt kommer att ta flera veckor i tid för en sparmagnet som jag. Dessutom vill jag passa på att fiska, plocka bär och svamp samt träffa goda vänner. Och varför inte en liten sommarromans på nordliga breddgrader? Visserligen är jag numera rätt så svag för kurviga, mörkhåriga kvinnor med bruna sammetsögon som Anya och Mel, men en sval blondin kunde kanske komplettera färgpaletten för den frånskilda levnadskonstnären Mikael, 48 år.
Av en slump råkar jag komma i kontakt med Anna, en fem–sex år yngre singelkvinna. Vi är flyktiga bekanta som båda gillar att idrotta så jag passar på att inbjuda Anna till simtur för att bryta isen, när solen efter en kall försommar äntligen visar sig i juli och värmer upp havsvattnet.
Anna står och spanar efter mig på bryggan, när jag anländer till byns allmänna strand. Hennes slanka profil avspeglar sig i eftermiddagssolens sken som en avlång skugga i sanden. Anna har ljust, snaggat hår och en nästan pojkaktig figur men är ändå feminint sprallig till sitt temperament. Eftersom jag själv är en lång, ljushårig och atletiskt byggd man kunde vi passa bra ihop som ett par.
– Hej, säger Anna, vänder blicken mot mig och ler brett.
– Hej, svarar jag och ler lika glatt tillbaka.
Sen kysser vi varandra lite blygt på kinderna. Jag har skilt mig sedan vi sågs senast. Ingenting är längre självklart mellan oss. Vi är båda starkt medvetna om att vi inte bara är vänner utan också man och kvinna. Oanade möjligheter. Dolda frestelser.
– Fint, att du också har våtdräkten med dig, konstaterar jag.
– Jag är en badkruka och använde alltid våtdräkt, förklarar Anna, medan hon klär på sig sin tajta, svarta våtdräkt och ser mig krypa in i min.
Vi hoppar i det salta havsvattnet och simmar sen kors och tvärs mellan båthusen och klipporna.
– Hoppas, du inte tycker att jag är oartig eller rentav framfusig, när jag hela tiden simmar före, säger Anna leende och stannar upp ett slag i vattnet för att invänta mitt svar.

– Nej, inte alls, jag simmar hellre efter en yngre dam än framför en äldre, skämtar jag.                                  Fortsättning....

Charlenes hemlighet

Som ljushårig, kultiverad nordbo kan jag ge intrycket av vara en aning kylig men många gånger kokar jag inombords.
Efter skilsmässan och flytten till Lissabon besluter jag mig för att leva det glada ungkarlslivet ett tag, innan jag binder mig på nytt. Jag blir uppeggad av tanken att pröva något annorlunda och spännande, att förverkliga en del av mina erotiska fantasier. Miljonstaden Lissabon erbjuder många möjligheter. Jag prövar på datingsidor, men språket är inte lätt. Kanske ett bordellbesök? Min kompis, som jobbar som platschef hemma i Sverige, brukar skryta med att han alltid fixar bordellbesök för sina anställda på utlandsresor. Det är det enda de vill ha, brukar han säga. Men bordell känns så 1900-tal. Dagens nattfjärilar hittar man inte längre på bordeller eller längs gatorna utan de är företagsamma damer med vackra och lockande hemsidor.
De lokala webbsidorna har  ett mångsidigt urval av damer, både påklädda och lättklädda. En kväll efter jobbet halkar jag in på en annorlunda sida. Jag ser att damerna visar ansiktet helt öppet. Det är ovanligt eftersom de vill leva anonymt på fritiden och man därför oftast ser bara ett par ögon, en mun eller ett leende i profil.
Men här visar de hela ansiktet och är mer mejkade och har mycket utmanande kläder. Det börjar pirra i magen men det är något som inte stämmer? Kvinnorna envisas med att ha bikinibyxor på sig på bild efter bild, tills jag plötslig får syn på en utan byxor. Hon visar stolt upp sitt vackra mejkade ansikte, sina yppigt kurviga bröst men har en väldig ståkuk som garnering på tårtan. Häftigt!
Jag ser att de kallas Tgatas på portugisiska. Det sökordet öppnar upp ett stort utbud av sexiga bilder på nakna brudar med kuk. Det får mig att tänka på det gamla uttrycket ”det flickorna har, det har dom i Lissabon”. Kanske man kan säga att ALLT det flickor kan ha, så har de i Lissabon, konstaterar jag småleende för mig själv.
Upplevelsen är dock ganska chockerande, så jag lämnar sidan åt sitt öde. Vem vill besöka dessa märkliga shemales? Men de är ganska många och damer brukar väl sällan köpa sextjänster och herrar... ja inte jag i alla fall som är hundra procent straight.
Nyfikenheten segrar över förnuftet. En kväll är jag igen inne och tittar på dessa Tgatas. De väcker många frågor. Är Tgatas män med bröst eller kvinnor med...? Av ansikten och kroppshållning kan man ana sig till att vissa är män, medan andra är nog väldigt kvinnligt kurviga. Det är bara EN sak som skiljer dem från vanliga kvinnor.
Har Tgatas flick- eller pojkvänner? Eller både och? Hur fungerar sexakten? Förtjänsten blir väl större om de agerar som både man och kvinna och beskriver sig som både aktiva och passiva... Jag skulle aldrig skulle kunna ha sex med någon med en kuk, men tanken känns ändå erotiskt upphetsande på något sätt.
Jag bollar för och emot. Många Tgatas anger måtten på grejen. 25 x 5 cm låter mycket. Att älska med en tjej som har större kuk? Man kan få komplex med mindre! Dessa älskarinnor har ju sina begränsningar men de klarar av oralt och analt. Och kanske man är bättre på oralt, om man själv blivit avsugen?
Men skulle den egna lemmen hållas uppe, när shemalen tar fram sin, eller skulle den bli som ett jättestort russin? Låter de som män eller kvinnor? Jag ringer upp några Tgatas och märker stora skillnader i rösten. En del låter som män eller pojkar i målbrottet, medan andra låter väldigt sensuella.
Är jag karl nog att våga testa en ny, erotisk fantasi? frågar jag mig tvekande. Å andra sidan har jag ju lovat mig själv att leva det glada ungkarlslivet!    Fortsättning...




Mel, honung och massage

Dagen D är äntligen inne. Jag styrker mig med en kall öl och tar fram mobilen. Med darrande fingrar slår jag numret och hör signalerna gå fram.

– Mel Massagem, svarar en sensuell kvinnoröst.
– Massagem? Completo? säger jag staplande på portugisiska. Jag känner mig ytterst spänd men också upptänd. Det här samtalet har jag länge förberett mig för. Efter skilsmässan beslöt jag mig att leva det glada ungkarlslivet ett tag.
– Sim, svarar kvinnan som en jakande bekräftelse på att hon kan erbjuda allt. Uma hora, ou meia hora?
– Uma e meia hora, svarar jag snabbt. En och en halv timme. Jag vill ha mycket tid, eftersom jag har tänkt meditera under den inledande massagen, koppla av och glömma bort vardagen.
– I morgon klockan fyra? fortsätter kvinnan.
– Sim, svarar jag snabbt, innan jag hinner ångra mig och får adressuppgifterna.

Jag känner mig väldigt ung igen och rodnar, när jag tänker på vad jag har satt igång. Sexmassage med en mörk, kurvig skönhet på en onsdageftermiddag i centrum av Lissabon! Hemliga drömmar är till att förverkligas eller hur? TV-sändningarna med den underbara Mariah Carey har fått mig att drömma om latinos med breda bröst och vackra leenden. Och flytten till Lissabon har verkligen öppnat mina ögon för de mörka skönheterna.

Som ljushårig, kultiverad nordbo ger jag ibland intrycket av vara lite kylig. Men jag kokar inombords många gånger. Kassan i mercadon har de vackraste bruna ögon man kan tänka sig och ett underbart porlande skratt. Henne hade jag gärna bjudit på en romantisk middag, ifall hon inte hade haft sin João.

På kvällen söker jag fram bilder på Mel igen. Tipset om denna storbröstade, mörka vildkatta har jag fått av en kompis under ett sent restaurangbesök. Oss grabbar emellan bekänner denna utåt sett mycket pålitliga äkta man sina snedsprång.
Obelisk eller?
– Mel är het och diskret, svamlar kompisen i fyllan och villan. Upphetsande till tusen. Horor finns i varje gathörn, men Mel är en kvinna med stort K. Egentligen sysslar hon med vanlig massage men ibland gör hon undantag för att få ekonomin att gå ihop.

Jag vill fråga vad kompisens hustru tycker om den underbart upphetsande Mel men låter bli. Tackar bara för tipset. Mel är en svarthårig brasilianska som flyttat till Portugal för några år sen. Mels webbsida väcker mitt intresse trots torra fakta om olika behandlingsmetoder. Det är bilderna av vackra Mel och hennes massagebrits som får fantasin att flöda. Jag kan lätt mig naken på britsen och masserad av Mels fingrar med de rödlackade naglarna. En utbildad
massör som älskarinna är inte fy skam!

På onsdageftermiddag tar jag ledigt från jobbet på den internationella arkitektbyrån och beger mig iväg till mötet med Mel. Jag stiger av metron vid Rossio, går förbi några ståtliga byggnader tills jag kommer till Avenida da Liberdade. Jag korsar ett stort, öppet torg med en hög vit obelisk. Den får mig att tänka på en jättelik phallos som ståndaktigt strävar upp mot skyn.Obelisken kantas av manshöga statyer med mörka änglar och vita soldater, ett monument över portugisernas seger över spanjorerna år 1665. Jag småler. Det kommer nog att gå hett till nu också, när en eldig brasilianska blir belägrad av en atletisk svensk. Men slutresultatet kan bli betydligt njutningsfullare.    Fortsättning....

Med Anya i Istanbul

R
edan när hon slår sig ner i sätet invid mig i flygplanet, känner jag att det är något speciellt med Anya. Kanske människor sänder tysta signaler omkring sig. Signaler som söker sig till sändare på motsvarande våglängd. Anyas signaler träffar i så fall mitt i hjärtat.
Jag flyttar nästan omedvetet på mig, rätar på mig så långt det bara är möjligt i det trånga flygsätet, när jag märker att Anyas blickar diskret utforskar min kropp. Jag, Mikael, har ingenting att skämmas för antar jag. En stilig, muskulös man i 48-årsåldern som rör sig mycket ute i naturen och motionerar regelbundet. Ett visitkort över god hälsa och god kondition.

Under flygresan till Turkiet är det inte bara planet som rör sig uppe bland molnen. Mina tankar gör det också. Jag är på väg till Portugal men tar en sväng via Istanbul. Anya mellanlandar i Istanbul på väg till den turkiska staden Izmir, där hon är bosatt. Slumpen för oss samman under några timmar i ett nästan fullsatt flygplan. Jag är ljus och öppen. Hon är mörk och exotisk. En vacker kvinna i lämplig ålder för mig, tänker jag men vågar inte fortsätta längre i mina funderingar.

Kanske det är glimten i de mörkbruna ögonen, det glada leendet eller den där lilla extra uppmärksamheten i hälsningen som får mig att känna att det här en är kvinna med stort K. Vi har aldrig träffats, men nu sitter vi nära varandra, inneslutna i varandras energier. Det kunde kännas främmande, eftersom vi är från två helt olika kulturer. Det kunde kännas pinsamt, eftersom hon är en mycket attraktiv kvinna. En kvinna som får alla cellerna, också de dolda, i min kropp att vakna till liv.
Mot Istanbul

Jag tror att Anya känner ett liknande erotiskt intresse för mig, för hon ställer flera personliga frågor till mig, sedan hon först har rett ut att den ljushåriga kvinnan på andra sidan om mig i flygplanet inte är mitt resesällskap. Anya vill veta varifrån jag kommer och i vilken livssituation jag befinner mig. Jag berättar att jag nyligen har blivit singel och nu vill ligga lågt ett tag, uppleva det glada ungkarlslivet tills någon målmedveten kvinna fångar in mig igen. Det sistnämnda säger jag med en ögonblinkning. Mikael är ingen gravallvarlig person. Anya skrattar och berättar att hon har varit gift med en utländsk man, har två vuxna barn som bor utomlands och reser rätt mycket. Hon har dock inte varit Portugal. Jag plockar fram min mobiltelefon och visar bilder av min bostad och den fina havsutsikten från min balkong.

Anya är också singel. Hon jobbar som gymnastiklärare. Det förklarar hennes fina figur och får mig att impulsivt berätta att jag i min ungdom har sprungit maraton i Aten i grannlandet Grekland. Jag berättar dessutom att det är min första resa till Turkiet och ställer flera frågor om den lokala maten, vinet och kaffet. Jag frågar om flyglunchen, om ordet ”hosgeldiniz” på det turkiska sötsakspappret betyder välkommen. Allt för att väcka Anyas intresse.        Fortsättning här