Mel, honung och massage Del 2

                                           Till början


En grönskande platanallé delar sedan gatan på mitten. Idylliskt. Inga nattfjärilar vandrar längre omkring på frihetsavenyn och erbjuder sina tjänster under kvällarna. Numera tar de lättklädda kvinnorna emot i hyrda lägenheter under dagstid och bor på annat håll. De har internet och telefon som kontaktforum. De behöver bara visa bilder av sin fysiska kropp nuförtiden.

Då jag ser byggnadsställningarna utanför det gråa stenhuset på Avenida da Liberdade 13, gissar jag att Mel har gett mig en påhittad adress. Jag har hört att damerna av säkerhetsskäl brukar uppge fel adress. Istället går jag in på ett café och beställer en espresso och en pastel de nata. Den läckra lilla smördegsbullen med äggkräm slinker lätt ner tillsammans med det mustiga kaffet. Nu har jag stärkt mig och det är dags att ringa upp Mel och be om den rätta adressen.

– Mel Massagem, svarar kvinnan igen.

– Det är Mikael, säger jag. Vi skulle träffas. Jag är nu i närheten av Avenida da Liberdade 13.

– Bra. Gå upp till tredje våningen och ring på dörren, säger kvinnan.

Tydligen är Mel tydligen så ny i branchen att hon gett rätt adress, tänker jag och går tillbaka till nr 13. Jag tar trappan i två skutt, alltför otålig att vänta på hissen och kanske lite ivrig att påbörja mitt njutningsfulla äventyr. Tre dörrar, tre skyltar, tre kontorsfirmor. Inget Mels Massagem? Jag tittar mig omkring och funderar om jag är på fel våning. Då öppnas dörren längst till vänster och där står Mel rakt framför mina ögon.

Honung, eller Mel på portugisiska.

Mel ler välkomnande mot mig och hennes långa, svarta hår når ända ner till midjan. Ännu vackrare än på fotona! Hon är ganska solbränd, vilket nästan får hennes leende att blända mig. Och vilka stora, härliga bröst! Mels åtsittande jumper får dem liksom att flöda över. Mel betyder honung på portugisiska, och visst är hon söt som honung. Jag blir stum och rodnande som en tonårspojke. Vet att jag stirrar men kan inte låta bli.

Jag vaknar ur förtrollningen först då Mel vänder sig om och går in i lägenheten. Jag stiger in i tamburen. Min massagista är liten och mörk, jag själv lång och ljus.

– Hur du något önskemål? frågar Mel samtidigt som hon tittar på den svarta portföljen, som jag har i handen. Den innehåller min laptop.

– Ja, jag vill meditera i början av massagen, svarar jag. Jag vet inte om hon förstår, men går tyst efter henne in i ett litet rum som bara lyses upp av några vita, brinnande ljus på ett litet bord. Ljusen sprider en söt blomdoft omkring sig. Mitt i rummet står en enkel dubbelsäng med järnsmidda, gallermönstrade kanter. Vid sängen finns ett litet bord med lite “leksaker” som jag inte hinner studera närmare, eftersom Mel tecknar åt mig att klä av mig och räcker mig en mörkröd handduk. Jag förstår och klär snabbt av mig.

När jag kommer ut ur duschen, har Mel bytt till en ljusröd kimono, i vilken hon om möjligt ser ännu sexigare ut. Jag kan se konturerna av hela hennes vackra kropp igenom det tunna tyget. Verkligen upphetsande. Jag känner hur det pirrar i hela kroppen men försöker tänka på annat inför meditationsstunden. Jag tänker mig att meditationen skall öppna mina sinnen och på så sätt såväl förlänga som förstärka den erotiska njutningen. Om det är möjligt vet jag inte, men det är något jag vill testa.

Jag tar fram laptoppen och lägger mig på sängen. Jag söker först fram lite meditationsmusik, men besluter mig sen för en regressionsterapi. Jag sätter på hörlurarna och lägger mig på mage på sängen. Jag hör en lugn mansröst, som ber mig sluta ögonen och slappna av, slappna av, slappna av. Rösten ackompanjeras av en lugn bakgrundsmusik. Jag anar mig till hur Mel masserar min nakna rygg med en väldoftande kräm, kanske rosor och violer. Jag hade tänkt säga lente (sakta) och prudente (försiktigt), men Mel tycks ha fattat galoppen. Hennes händer rör sig över min kropp sakta och försiktigt. En underbar beröring som om hon snuddade vid min själ. Också hennes fylliga bröst vidrör min kropp ibland. Skönt. Jag sjunker ner i en njutningsfylld dvala såsom mansrösten ber mig och färdas ut i rymden på ett vitt moln, som för mig tillbaka i tiden. Mikael upplever ett tidigare liv, i ett annat land och i ett annat århundrade.

Mel och dubbelsängen raderas ut ur minnet, men finns kanske kvar i mitt undermedvetna, eftersom jag tycker mig landa i Sydamerika under regressionen. Jag är en ung indian med en pilbåge på ryggen, ett höftskynke och mockasiner av djurhud. Det är en lyckodag. Jag har nyss fällt ett hjortdjur och vandrar stolt på en djungelstig på väg mot ett offeraltare för att tacka jaktguden. Väl framme vid altaret lägger jag ner kroppen på marken och höjer mina armar mot skyn. Jag fylls av en känsla av styrka och tidlös glädje och noterar knappt att rösten ber mig återvända till nuet. Här vill jag ju stanna. Långsamt vaknar jag upp och blir Mikael igen, och känner smekningarna över hela kroppen, njutningsfullt och rofyllt samtidigt som om jag befann mig i en djupare dimension av varandet. Mansrösten tystnar.

Jag öppnar ögonen och ser mig yrvaket omkring. Slår sakta ihop laptoppen och låter den glida ner på golvet. Jag vänder mig på rygg och ser Mel stiga upp från bädden och sätta på lite musik på låg volym. Det låter som soul och jag känner igen Sade.

Mel låter kimonon falla till golvet. En härligt kurvig, solbränd kvinnokropp inramad av ett svallande mörkt hår. Min ståndare reser sig i givakt, redo för alla tänkbara njutningar. Mel ser det och ler och sätter sig invid mig.

– Beijos na boca? frågar jag och tänker att det är märkligt att man i dessa sammanhang faktiskt måste fråga om man får kyssa kvinnan på munnen.

– Sim, nickar Mel och böjer sitt ansikte mot mitt.  
                                        Fortsättning