Med Anya i Istanbul Del 4 - slutet

Till början

En mycket lockande syn. Anyas mjuka stjärt reser sig en aning uppåt mot mig i en inbjudande kurva som får mig helt att glömma den fantastiska panoramautsikten. Jag bestiger min heta kvinna, jag erövrar och besegrar henne. In och ut för jag min stake i allt snabbare tempo i Anyas grottkanal. Anyas flämtningar och mina stön, en duett av vällust. Jag känner elektriciteten från min stake fortplantas i Anyas kropp. Jag känner hur hela hennes sköte pulserar och hur grottkanalen spänner till i kramp och blir allt trångare. Det gör det olidligt härligt för min stake. Jag står inte ut. Inte Anya heller. Vi möts i en lång, befriande orgasm. Härligt!

Jag sprutar in all min sperma i Anyas sköte och faller sedan ihop över henne. Lidelsen förbyts i en känsla av värme och samhörighet. Vi för alltid, här och nu. Jag kysser sakta Anya på halsen. Sen rätar jag på mig och hjälper Anya upp från bordet.

Vi ser oss omkring en aning vilsna och känner hur kvällskylan så smått tränger in i våra halvnakna kroppar. Lite oroliga är vi kanske också är för att någon annan skall komma på idén att gå upp på takterassen för att beundra utsikten över den vackra staden. Alltså dags att klä på sig och gå ner till hotellrummet för en varm dusch och lite turkisk kaffe.

Vi ler mot varandra och jag kysser Anya lätt på pannan och viskar i hennes öra, att hon är den vackraste kvinnan som jag någonsin har träffat. Absolut säker kan jag förstås inte vara
i kvällsskymningen på takterrassen, men just här och nu känns det så.

– Hosdelginiz, Anya, tänker jag euforiskt för mig själv. Välkommen in i mitt liv!

Haga Sofia moskén

Efter duschen koncentrerar vi oss på mer praktiska saker. Anya vill gärna visa Istanbul för mig. Kvällen är vår. Vi beger oss till ett närbeläget café för att återhämta oss efter den heta upplevelsen. Under en stor platan knaprar vi i oss söta baklavor och beundrar samtidigt Hagia Sofia och Blå moskén som är vackert upplysta i kvällsmörkret.

Anya tar med mig till Blå moskén, där jag imponeras av de mäktiga, mosaikmönstrade takkupolerna. Fullmånen lyser vår väg, när vi genom smala gränder tar oss ner till Bosporen. Vi korsar Avenue Kennedy och vandrar sakta hand i hand längs sandstranden. Emellanåt lutar Anya sitt huvud mot min axel och jag kysser henne lätt på kinden och pannan. Vi befinner oss i Europa. På andra sidan havet ligger Asien. Jag är europé, Anya asiat. Jag är kristen, Anya muslim. Två kulturer möts och smälter samman.

Tillbaka på hotellrummet väntar oss den orörda parsängen med väldoftande, röda lavendelpåsar på de vita kuddarna. Flygresan, upplevelsen på takterrassen och kvällspromenaden. Det har varit en lång och händelserik dag.

Den ännu orörda sängen.

– God natt, min underbara kvinna, säger jag och ger en varm kram och en utdragen kyss åt Anya, innan jag släcker lampan på nattduksbordet. Jag känner att hon tänker på samma sätt som jag. Vi orkar inte med mer intimitet i kväll, men att vi har en ny dag framför oss att vakna upp tillsammans till. Kanske flera. Izmir och Lissabon kan vänta. Vi har ingen brådska i världen, inte nu när vi har funnit varandra.

– Det är ofta bättre på morgonen, konstaterar jag tyst för mig själv och lägger beskyddande armen om Anya som krupit ihop under sitt täcke. Om nu någonting kan vara bättre än detta?